I like what you say
Att shoppa i stan med en kvinna borde vara en sport... I varje affär satte jag mig på diverse saker. Oftast satt där redan 2 trötta killar. När Bianca var klar i affären kom hon och sade: "Dags att gå från tröttapojkväns-stolarna".
Fick iallafall lite julklappar köpta. Kommer inte nämna något, då alla kan se vad jag skriver här på bloggen. Ja till och med Obama, ifall han ville, så att säga...
I dont need no doctor, 'cause i know whats ailing me
Jag får dåligt samvete när jag tänker på min blogg. Det är jobbigt att den bara står här och dammar, men jag har inte så mycket tid att skriva. Det är ganska konstigt då jag nu har jullov, jag borde ha all tid i världen. Men det gäller ju och prioritera sin fritid, man kan ju inte sitta inne och dega hela dagarna!
i should know, who i am by now
Första snön är fallen, luciatåget är avklarat och lussebullarna ligger och väntar på att ätas. Snart är det jul på riktigt. Gud vad jag längtar till julaftonsmorgonen när man vaknar en aning tidigare än vad man vill. Man försöker somna om men man är för tankspridd för att kunna få ro. Man går upp och tittar på granen och väntar. Väntar på att Kalle Anka ska börja och för att gästerna ska komma. Sedan kommer ju såklart julklapparna. Girig som man är tycker jag att det är det bästa som finns. Folk tycker att det är roligare att ge än att få, men vad är det för jävla skitsnack? Vilken person tycker det är roligare att ge saker än att få? Jag skulle tycka det var roligt att ge julklappar om man hade kopiösa pengar att spendera, så att man kan köpa något roligt som ett Xbox eller en trevlig kamera. Som det är nu får mina syskon och mina föräldrar nöja sig med lite billig tjaffs från typ H&M...
Har precis kommit hem från konserten med Lars Winnerbäck. Jag är helt lyrisk. Den var så jävla bra. Jag trodde inte den skulle vara så bra som den var, men han är så sjukt duktig live. Ord kan inte beskriva hur bra han var. Det måste upplevas själv, om ni får chansen att se honom live. TA DEN!
do you feel better now, as she falls to the ground?
Då var dagen avklarad. Jobbat hela dagen på gården och spelat min första riktiga spelning. Det var lite fail när jag skulle köra första låten, Use Somebody, med alla som jobbade. Jag gick upp och vi började spela, och precis när jag skulle börja sjunga på första versen ringde telefonen i fickan. Snabbt som fan stängde jag av den och slängde ner den för scenen, den gick i bitar. Som tur var gick det att laga dock. Allt gick sedan på som smort, men när jag skulle upp på scenen igen för att spela själv så ringde det igen. Hur stor är chansen att samma sak händer två gånger på samma kväll? Helt sjukt ju! Varför ska folk ringa så olägligt för?! Det gick jävligt bra skulle jag vilja säga själv. Glömde dock texten på en av mina låtar.
Nu sitter jag här och knarkar Isak Strands nya album på Spotify. Det är otroligt skönt att det finns där, men jag vet inte riktigt om jag gillar att folk börjar lyssna på honom. Jag vill vara ensam. Unik. Omainstream. Det går inte om alla lyssnar på honom. Såg att en tjej på MSN lyssnade på en av hans låtar, och jag blev lite ledsen för det. Snart kommer säkert folk komma och säga att de lyssnade på honom före mig! Hmpf...
you are in pain, take your life with cocaine!
Varför har jag en sån jävla bloggtorka för? Jag har fan inget att skriva om... Imorgon smäller det. Jag ska ha min "spelning". Vet inte riktigt om jag vill att det ska komma mycket folk eller lite folk. Vad blir man mest nervös över? Det är nästan värre att det är få personer där än om det är massa folk. Man får bättre självförtroende och grejor om det är många där annars kanske man tror att det inte är någon där för att man är dålig och så blir det bara dåligt!
Blev väldigt chockade när jag hörde den här låten. Jag har länge klagat på att Nomy sjungit dåligt tidigare, men det visade sig bara att den låten inte passade hans röst. För i denna låt är han ju jävligt grym. Helt otrolig röst har han ju!
i cant do this all on my own, though i know, that im no superman
Att åka på lidingöbanan utan biljett kan vara ganska spännande. Man sitter och låtsas som att man betalat och håller tummarna på att konduktören inte ska komma in i vagnen eller, om h*n redan är där, att h*n inte märker något.
Jag brukar köra med taktiken: titta ut genom fönstret. Den brukar funka, för konduktören brukar vara ganska otaggad på att ta folks biljetter. De vill mest sitta och läsa tidningen och få pengar för det. Jag förstår dem, det skulle jag också vilja!
Off in the night while you live it up I'm off to sleep
Snart jullov. Det är bara att kämpa på som vanligt. Det är fan nästan så att man blir hjärntvättad av att göra samma sak varje dag. Jag behöver variation. Tur att det bara är ungefär en vecka kvar sen är jag fri i tre hela veckor.
Är ganska nervös men peppad inför söndag. Ska ju för första gången spela mitt egna material på en spelning.
Dock blir det bara två egna låtar och en cover på Legendary av Lou Barlow. Men det kommer nog gå bra hoppas jag.
Titta så fint mitt namn står där på andra raden. Tomas Wändahl. Det är nästan så att man dör av lycka.
There aint no reason things end up this way
Jag har riktigt svårt för dagisbarn som spelar hög musik när jag vill ha lugn och ro. Vilken dagisfröken kommer ens på tanken att släppa ut barnen utanför mitt fönster så att de kan dansa till Malena Ernmans La Voix. Om jag hade ett barn skulle jag aldrig låta dem dansa till La Voix. Det är ju nästan samma sak som att tvinga barnet till att bli gay.
Jag har inget emot bögar, men jag vill inte att mitt barn ska vara gay. Dubbelmoral eller...?
take it easy, most of the time
Fan vad dött det ska vara på Lidingö ibland. Inga har något och göra och ingen vill styra upp fest. Jag drog hem lite folk till mig och kollade på film dock. Loves in the air, säger jag bara.. nämner inte några namn dock. Lite
privatliv måste ju folk få ha!
Åt frukost på den härliga natträddaren Statoil idag när jag skulle till träningen. Somnade inatt klockan 3 efter några filmer, vaknar vid 9 och springer till bussen för att ta sig till Bosön där vi ska göra massa tester för att kolla hur mycket vi utvecklas denna vinter. Kommer till Lidingö Centrum där jag ska byta till buss mot Elfvik. Men den bussfan jag tagit till centrum är så långsam att Elfvikbussen åker innan jag hinner dit. Jaha... Nästa buss går 10.02, när träningen (trodde jag, kommer till det sen) börjar 10.00 sharp. Fan, försöker ringa min tränare men juste juste, mina pengar på mobil har ju tagit slut. Springer ner till Pressbyrån, som har stängt. Jaha, springer upp till busshållplatsen igen och sedan vidare in på Statoil. Köper en korv och Comviq Kompis 75kr. Min dag är räddad.
Jag ringer min coach som säger att träningen börjar klockan 10.45. Vafan! Då har jag gått upp i onödan... det var en god korv dock.
Click click boom, just as soon as i hit the room
Tror ni alla de amerikanska rapparna såsom Kanye eller Snoop är lika coola gangsters som de är på tv när de är hemma eller bara har fritid. Skulle vara roligt och se om det bara är ett falskspel de spelar eller om de faktiskt är Pure-Gs! Jag hoppas det är på riktigt, skulle bli besviken annars!
Jag är inte så mycket för rap, men det finns en artist jag faktiskt kan lyssna på och det är Eminem. Han har bra texter tillskillnad från vissa andra som bara rappar om bitches and hoes och sådant.
Att han är grym live är också ett plus. Det kanske är playback dock...
Eminen sjunger Like Toy Soldiers live.
Jag är inte så mycket för rap, men det finns en artist jag faktiskt kan lyssna på och det är Eminem. Han har bra texter tillskillnad från vissa andra som bara rappar om bitches and hoes och sådant.
Att han är grym live är också ett plus. Det kanske är playback dock...
Eminen sjunger Like Toy Soldiers live.
No more sorrow, i beg for your mistakes
Jag har fan inte skrivit på nästan fyra dagar nu. Det är inte bra, skolan tar över mitt liv. Ändå så hinner jag inte göra något i tid känns det som. När man pluggar har man helt enkelt tid med bloggen. Tyvärr är det så.
Hinner inte skriva något längre inlägg nu heller, ska iväg på gitarr! Ja... längre inlägg än så blir det nog inte! ADJÖ!
vindicated, i am selfish, i am wrong
Jag är trött som fan. Kom hem igår vid typ kvart i två efter att ha varit på två fester. Den första var ganska kul tills den spårade. Massa folk kom och tillslut ringde ägaren polisen. Resultatet blev att fyra piketbilar kom upp för backen mot villan. Jag visste inte ens att Lidingö hade så många polisbilar.. Sen drog vi till en annan fest som var kass. Det var nästan inga där så jag drog hem.
Sen var det ju träning på morgonen: 10 timmar efter jag kom hem. Härligt.. jag som ville sova...
it takes a crane to build a crane
Det fruktade vaccinet mot Svininfluensan finns nu i mitt hem.. tänk om de börjar leva och attackerar mig i sömnen? Eller om jag råkar äta den till mina obefintliga frukostflingor. Jag äter ej frukost därav "obefintliga".
Jag är ärligt talat besviken över vaccinet. Jag vet att det nästan är två veckor sen jag tog det, men jag tycker det är dags att skriva det här nu: jag hade fått såna förväntningar om vaccinet. Folk har legat i feber i flera dagar, bedövade från omvärlden. Armen domnar bort. Folk börjar gå baklänges! Helt otroligt vad mycket intressant som kan hända. Med ett pirr i magen, precis som hos ett barn som ska ta godis från en främmande mans rockficka, gick jag till skolsystern, som faktiskt är min mamma men det är ganska irrelevant, för att ta DÖDSVACCINET!
Cliffhanger....
Själva sprutan gjorde inte direkt ont så jag gick hem och väntade på symptom. Inget hände mig under kvällen medan flera av mina kamrater däckade i soffan eller sprang runt och skrek på grund av smärtor i armen. Jag grät mig till sömns. Jag hade ju inte ont, vilken besvikelse. Vaknade nästa morgon. Fortfarande inte ont! Vilket skämt. Jag ville ju känna mig riktigt sjuk. Jag kanske är sjuk eftersom jag tänker så, så jag vann vilket som...
dont leave me on the blackburn
Jag har börjat fota lite mer nu. Min gamla 4megapixel kamera dog så jag bad min syster ge mig en liten kurs i hur man använde systemkameran. Hon förklarade vad olika termer som slutartid, iso och bländaröppning. Hade knappt någon aning om vad något av det var innan. Förutom att jag hade ett litet hum om vad slutartid var. Det är nämligen så att Bianca snackat om att hon vill fota siljaline på natten med stativ och slutartid så att det blir ballt.. på något sätt. Mer än så vet jag inte. Det är otroligt kul att fota! Ännu roligare med systemkameran än med den gamla dåliga. Yay för foto!
i wish i was a little bit taller, i wish i was a baller, i wish i had a girl, if i did i would call her
Jag hittade precis det mest sjuka dockument på min dator.. en berättelse om Jens som dansar med dvärgar typ.. jag har fan ingen aning om vart det kommer ifrån men jag lägger upp det..
Jens vaknade med ett ryck. Han hörde fotsteg ute i lägenheten. Det lät som det var minst ett dussin som sprang runt och förde ett jävla liv med trumpeter, tomma buteljer, tromboner och en gammal Beatles LP. Jens gick upp och började gå mot sin garderob för att hämta sitt gevär. Men nej, där det brukade ligga låg bara en meterlång polkagris i färgerna turkos och spygrön. ”Underligt”, skriker han ungefär som en pubertal pojke som faller ner för ett lååååångt stup! ”Den där brukar ju hänga på väggen under mattan.”
Han struntade i att leta efter sitt gevär och sprang ut i vardags rummet och ett tu tre blev han överraskad av ett tjog rosa dvärgar som sprang runt och hade en fest för deras ledare Mowgli. Trots att det som dvärgarna kallade musik lät som en krita som låååångsamt rispas mot en svarttavla så fann sig Jens att springa runt i cirklar medan han dansade Afrikanska folkdanser och sjöng på Swahili. Han var förtrollad!
” Mungu huwaisaidia wale wanaojisaidia wao wenyewe
Mungu huwaisaidia wale wanaojisaidia wao wenyewe
Ni kweli ni kweli ni kweli ni kweli”
När dvärgarna märkte Jens ankomst till deras fest ökades deras entusiasm till att dansa och spela med över 9000% och snart så var ljudet över 3000decibel. Grannarna blev ohyggligt störda och bröt upp dörren för att göra slut på Jens. Men även de förtrollades av dvärgarnas oljud. Snart stod nästan halva kvarteret och dansade och sjöng. Detta fortsatte i tre dagar och nätter. Och tillslut så kom Jens att tänka: ”Vänta lite.. Vad gör dvärgarna här överhuvudtaget?”. Han slutade dansa och sprang till vad han antog var ledardvärgen och skrek i hans öra. Dvärgen reagerade genom att dra av sig kläderna och dansa breakdance. Tillslut så svimmade Jens och alla dvärgarna förutom en, som hette Bob. Bob var lila i ansiktet och pratade endast Latin och lite Alviska. Ingen vet varför han behöll medvetandet men det var troligen för att han hade en magisk mössa som var sydd av den brutala, den grymme, den snälla, den stora och elaka Oskar. Den var gjord av siden och ull och var ganska obekväm, men den skyddade mot stora dvärgfester. Så Bob var i princip odödligt, då hela den värld vi människor känner till är en gigantisk jätte dvärgfest!
Sen dog Jens…. Det var jobbigt för dvärgarna… Så de begravde honom i lök.
nothing from the ground is good enough
Gah! Varför ska Millenium-filmerna komma ut så snabbt?! Jag är knappt klar med tvåan när trean kommer ut på bio!! Jag orkar inte stressläsa mig igenom hela trean, men när tanken att filmen finns på bio eller dvd ligger i bakhuvudet är det svårt!!
im working dead and alive
Jag vaknade imorse och gick in i badrummet med sömniga ögon.. tvättade ansiktet och tittade mig omkring. Sprutade lite parfym och rollade deo. Sedan såg jag något som stod på handfatet... Babors Cleansing Foam. Namnet var fint och tillkallande så jag tittade mig själv i spegeln och såg några finnar. Så jag tog och sprutade lite skum och kletade in det i ansiktet och sköljde av. Jag kände dock ingen skillnad, men fick sedan en kommentar senare på dagen att jag hade mjuka kinder. Score! Den där skummen ska jag använda varje dag!!
Nu ska jag till mig lite. Ska på konsert med vårat favorit lidingöband: Basement Poetry.
Nu ska jag till mig lite. Ska på konsert med vårat favorit lidingöband: Basement Poetry.
In good times, and bad times, ill be by your side forever more
Jag är atheist som vissa vet. Jag tror inte på gud. Har ingen egentlig anledning eller argument till varför jag inte gör det. Det bara är så, jag tror inte det finns någon allsmäktig där uppe som bara låter allt ont i världen hända.
Ibland kan jag dock känna lite avundsjuka till de människor som är starkt troende. De verkar så säkra på att det finns någon där uppe som tar hand om dem. Det gör dem starka. Hjälper dem igenom vardagen som inte alltid är lätt. Önskar att det fanns något eller någon man kunde vända sig till när saker och ting var tuffa. Det finns väl sådant för oss icketroende också antar jag. Kanske inte lika bra som den allsmäktige Jehova, men man kan alltid vända sig till vänner. Thats what friends are for, som man säger..
Take My Hand av Shawn McDondald.
dont think were not serious, whens it ever not?
Jag har ju som sagt klippt mig. Och har äntligen fotat. Här kommer det!!
lost and insecure, you found me, you found me
Håller på att planera en välgörenhetskonsert som ska hållas på fritidsgården som finns i mitt bostadsområde. Var precis på ett möte där vi diskuterade lite allt möjligt. Vilka som skulle uppträda och vilka som skulle sköta vad och sånt mög som behövs fixas. Jag ska spela på den här kvällen så jag måste ta och skriva klart dessa två låtar jag håller på med så att jag kan debutera, och påbörja min resa mot storhet. Eller...?
