it takes a crane to build a crane
Det fruktade vaccinet mot Svininfluensan finns nu i mitt hem.. tänk om de börjar leva och attackerar mig i sömnen? Eller om jag råkar äta den till mina obefintliga frukostflingor. Jag äter ej frukost därav "obefintliga".
Jag är ärligt talat besviken över vaccinet. Jag vet att det nästan är två veckor sen jag tog det, men jag tycker det är dags att skriva det här nu: jag hade fått såna förväntningar om vaccinet. Folk har legat i feber i flera dagar, bedövade från omvärlden. Armen domnar bort. Folk börjar gå baklänges! Helt otroligt vad mycket intressant som kan hända. Med ett pirr i magen, precis som hos ett barn som ska ta godis från en främmande mans rockficka, gick jag till skolsystern, som faktiskt är min mamma men det är ganska irrelevant, för att ta DÖDSVACCINET!
Cliffhanger....
Själva sprutan gjorde inte direkt ont så jag gick hem och väntade på symptom. Inget hände mig under kvällen medan flera av mina kamrater däckade i soffan eller sprang runt och skrek på grund av smärtor i armen. Jag grät mig till sömns. Jag hade ju inte ont, vilken besvikelse. Vaknade nästa morgon. Fortfarande inte ont! Vilket skämt. Jag ville ju känna mig riktigt sjuk. Jag kanske är sjuk eftersom jag tänker så, så jag vann vilket som...
Kommentarer
Postat av: Linda Ekeman
Haha, Mycket roande att läsa, och ja du är nog sjuk för att du tänker så =P
Trackback