i cant do this all on my own, though i know, that im no superman
Att åka på lidingöbanan utan biljett kan vara ganska spännande. Man sitter och låtsas som att man betalat och håller tummarna på att konduktören inte ska komma in i vagnen eller, om h*n redan är där, att h*n inte märker något.
Jag brukar köra med taktiken: titta ut genom fönstret. Den brukar funka, för konduktören brukar vara ganska otaggad på att ta folks biljetter. De vill mest sitta och läsa tidningen och få pengar för det. Jag förstår dem, det skulle jag också vilja!
Kommentarer
Trackback
