Rekann

Jag har faktiskt hittat två personer som är värre än mig när det gäller att skrika när man kör datorspel. Och jag.. ni vill inte se mig när jag nattgibbar Left 4 Dead på Inferno. Vi blev nästan utslängda för att vi skrek.
Iallafall var vi hos Sofie idag och vi spelade Mario Kart. Och när Sofie och Jenna skulle spela blev de galna. Tänk er ett hyperaktivt barn som druckit fem Red Bull sen multiplicerar du det med 10. De skrek som skållade grisar.

Kom, till min förtvivlan, på att jag faktiskt är riktigt dålig på Mario Kart! Och att jag saknar mitt GameCube något otroligt mycket. Det är inte samma sak med Playstation. Det är något med Nintendo som tilltalar mig. Det kan vara den barnsliga grafiken, eller de härliga spelen eller på grund av min uppväxt med ett Nintendo 64. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fick den där ashäftiga spelkonsolen i julklapp med spelet Zelda: Ocarina of Time.
Det var något av en magisk stund för mig. Jag började spela på nästan en gång.
Och vilket spel det var. Det hade verkligen allt: spänning, glädje, sorg, grafiken, musiken. Det var ett spel med toppklass!! Måste ha ett Zeldamaraton där jag kör igenom alla spelen i serien. Bara de på TVn alltså.. jag orkar inte med Gameboy spelen!